”Man behöver inte vara en supermänniska – det finns hjälp att få”

Familjeliv fylls ofta med härliga och minnesvärda stunder, men ibland blir motgångarna många och bördan tung att bära på egna axlar. Om vardagen känns övermäktig är det viktigt att be om hjälp och att våga prata om sin situation.

Se insamlingsfilmen för 2020

Kulbanan sträcker sig ända från pianot till soffan. Aaron, 6 år, granskar konstruktionen noggrant innan han lyfter en kula, placerar den högst uppe vid banans början och släpper taget. Syskonen Ava, 8, och Aurora, 4, följer kulan med blicken där den rullar genom vardagsrummet, liksom föräldrarna Kaisa och Otto. 

– Vi är jättestolta över familjen, särskilt över barnen, berättar Otto och ler. 

Familjen har ändå flera rejält tuffa år bakom sig, och föräldrarna berättar om den stora trötthet de redan länge känt. Särskilt Otto har kämpat med såväl flera långvariga åkommor som med psykisk ohälsa.

– Jag har lidit av långvariga fysiska smärtor, och upplevt depression och ångest. Coronatiden innebar flera nya utmaningar och ledde för min del till förlängd arbetslöshet. När sedan hobbyerna lades på is ökade känslan av isolering, då både arbets- och hobbygemenskapen upphörde. 

Under långa tider har Otto varit vårdledig med familjens barn trots att han mått dåligt, medan Kaisa arbetat heltid. Det är inte alla gånger ekvationen gått ihop och familjen har sökt hjälp för att få vardagen att fungera. 

Lägerliv och familjemöten

I somras deltog familjen i Folkhälsans FamiljeKraft-läger på Ytterö, något som bägge föräldrarna beskriver som en frist i vardagen. Också barnen trivdes fint – och det bästa var självfallet simmandet! – Lägret var jätteroligt! Vi fick gå på skattjakt, simma i olika bassänger och se på film, berättar Ava. 

Lägret innebar äventyr och semester för hela familjen, men också stöd och avlastning för föräldrarna. 

– Vi deltog i flera diskussionstillfällen för föräldrar. Det mest givande var att höra hur andra familjer jobbar med sina utmaningar, även om de kanske var totalt olika våra. 

Både Kaisa och Otto uppskattade också att båda kunde tala sitt modersmål under diskussionerna.

– Vi är en tvåspråkig familj, men det var inga problem att delta i lägret. Jag kunde prata finska under diskussionerna, och de andra svarade sedan på svenska, säger Kaisa.

Även om ett enskilt läger inte löser alla problem, upplever både Otto och Kaisa att de hade nytta av lägret. Ett rätt så fungerande tips de fått är att prova på familjemöten, och mötena är något som de fortsatt med även under hösten.  

– Vi sätter ut en tid för familjemöte i kalendern och viger tid för det. Under mötet kan vi sedan diskutera både praktiska och emotionella ärenden, ibland med hela familjen och ibland bara vi föräldrar. Om något behov blir i kläm under vardagens hektiska stunder, skriver vi upp det och går sedan igenom det tillsammans under mötet, berättar Otto.  

Sök hjälp tidigt

Småbarnslivet är ofta hektiskt och kan stundvis vara tungt. Ifall vardagen känns övermäktig är det viktigt att söka hjälp. 

– Sök hjälp så tidigt som möjligt, även om det kan vara svårt att hitta energin. Vår erfarenhet är att såväl daghem som skolor har bra kontakter, och via allmänläkare kan man få remisser till specialister. Ifall man vågar be om hjälp, så styrs man vidare och kan få stöd. Det var så vi fick höra om FamiljeKraft-lägret, säger Otto. 

– Det lönar sig att prata om det som känns svårt, och också vara ärlig med sig själv. På sociala medier verkar det ibland som att alla andra har det bättre än en själv, men många tampas med någon typ av utmaningar. Man behöver inte vara en supermänniska, det finns många slags hjälp att få, påminner Kaisa. 

För Otto och Kaisa är det viktigt att tala öppet också om svåra ämnen, och Otto berättar gärna om sitt mående. 

– Jag pratar öppet om de mesta och vill gärna bryta tabun kring psykisk ohälsa. Till all lycka verkar samhället och kulturen förändras, hälsan som en helhet är mindre tabu i dag. Vi drar gärna vårt strå till stacken genom att berätta vår historia, avslutar Otto.