Lotta har några rejält tunga år bakom sig. Under ett och samma år skildes hon och dottern Chiaras pappa, två mycket närstående personer dog och hon började arbeta heltid. 

– Det hände alltför mycket under ett år, jag har nog inte återhämtat mig än. Jag blev utmattad av jobbet och alla svårigheter, berättar hon.

Dessutom har Lotta flera kroniska sjukdomar och äter mycket mediciner, vilket belastar både orken och ekonomin. Chiara, som snart fyller åtta år, bor varannan vecka hos sin mamma och varannan hos sin pappa. Under mammaveckan är det mycket Lotta behöver orka med. Dessutom faller allt som har att göra med Chiaras skolgång på henne, eftersom pappan inte talar svenska.

– Jag vill göra mitt yttersta för Chiara i vardagen, så hon mår bra, trivs i skolan och har allt bra. 

Chiara är glad, pigg och pratsam, och verkar definitivt må bra. Men då hennes välmående är första prioritet, med en begränsad ork, är det annat som får stå tillbaka. Arbetet kräver också sitt, i synnerhet som arbetsvägen är rätt lång, men Lotta vill gärna behålla den tjänst som hon har nu. 

– Ibland behöver jag hjälp med alldeles vanliga saker – som att städa, handla mat och ta hand om min flicka. Och jag ber om och tar emot den hjälpen! Inte bara för min skull, utan för Chiaras skull.  

Lotta är mycket tacksam för den hjälp och det stöd hon får av sin mamma och av sina vänner. Det handlar både om att kunna tala om svårigheterna och få stöd, och om helt praktisk hjälp.

Nya krafter av FamiljeKraft-lägret

År 2020 deltog Lotta och Chiara i Folkhälsans FamiljeKraft-läger, som arrangerades på Yyteri badhotell i samarbete med Svenska semesterförbundet. Under lägren ordnas program för både barn och föräldrar, samtidigt som allt praktiskt tas omhand. Mat, städning, planering och program sköts av andra, så familjen kan koppla av tillsammans, umgås med andra familjer och hämta nya krafter. Tack vare medel från luciainsamlingen och Svenska semesterförbundet kan familjer delta i lägret till mycket låg kostnad, vilket gör att de familjer som verkligen behöver ny kraft också har möjlighet att delta. 

– Det gav mig oerhört mycket. Vi blev så väl omhändertagna, både jag och min flicka. Det kändes helt overkligt för mig när vi kom dit, jag kunde inte fatta att vi faktiskt fick vara där, minns Lotta. 

Hon upplevde lägret som total avkoppling, där hon kunde ta en paus från alla bekymmer i vardagen. För många familjer är kamratstödet viktigt, att man får prata med andra föräldrar som har samma utmaningar i vardagen. På lägret som Lotta deltog i fanns ingen med riktigt samma utmaningar som hon, men det kändes ändå fint att vara med i gemenskapen. 

– Jag kunde se hur många slags svårigheter en familj kan uppleva, alla i sina egna livssituationer – och att vi alla behöver det stöd som Folkhälsan ger oss med hjälp av luciainsamlingen. Vi är många i olika, svåra situationer, men vi är inte ensamma, det måste vi våga tro på.

Lotta önskar att fler skulle uppmärksamma luciainsamlingen och lägga märke till vad som görs med de insamlade medlen. Det samma gäller Folkhälsans övriga verksamhet.

Roligt för barnen, vila och stöd för föräldrarna

Barnen hade roligt tillsammans och med barnledarna, man behövde inte tänka på dem, utan fick tid för sig själv.

– En dag föreslog en familjeledare att hon och jag skulle ta en promenad på tu man hand på stranden. Någon annan tog hand om Chiara, det ordnade sig direkt. Det gav mig otroligt mycket att få tala på tu man hand och gå igenom mina svårigheter med henne. 

Ledaren tog ett foto på Lotta på den blåsiga stranden efter att de hade promenerat och talat, och Lotta delade fotot och en kort text om lägret med sina vänner på sociala medier. Inlägget gav stort gensvar.

– Många var berörda av mitt inlägg, kommenterade och skrev ”vilken härlig bild”. Jag antar att jag såg väldigt avkopplad ut.  

Också Chiara trivdes bra på lägret. Hon fick en god vän bland de andra barnen, litade på barnledarna och kände sig trygg med dem. Lotta minns med glädje hur en barnledare skickade en videosnutt när Chiara, som var litet vattenrädd, hade vågat blöta ansiktet i poolen. 

– Jag kände mig som en ny människa efter lägret. Jag fick så mycket ny styrka och tro på mig själv. Lägret var en vändpunkt på något sätt. Jag visste att jag skulle orka så mycket bättre igen, åtminstone en tid framåt.

Text: Johanna Savander
Foto: Mikko Käkelä